För exakt två år sedan låg vi på förlossningen och väntade på att få komma därifrån, vi tempade både jag och lillkillen så vi fick vänta tills tempen dalat, jag ville inte ligga längre än nödvändigt!
Filip är född 02.45 på natten mellan söndag och måndag! Och jag kommer ihåg att jag ringde mamma vid sex tiden och bölade som fan för att filip var så fin, och jag berättade att han hade en massa hår!
Då låg filip och jimmy och snarkade i en fåtölj bredvid min säng!
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara
Denna dikten läste, Elin tror jag, på Filips dop, och den stämmer in så perfekt på mina känslor så att till och med nu 2 år senare så trillar tårar från kinderna!
Barn är en stor gåva som vi har fått att förvalta, vi ska älska och skydda dem, vi ska visa vägen bland alla snåriga stigar så att de kan växa upp och bli till självständiga starka och härliga individer!
1 kommentar:
kommer ihåg min kommentar om honom: gud så söt han är - men vilken ful näsa!
det har ju rättat till sej så nu är hela han söt!
kram mormor
Skicka en kommentar