Men i slutet av graviditeten var jag så fruktansvärt trött på grund av mina sjukt dåliga blodvärden,
både järndepåer och järnhalten i blodet var förskräckligt dåliga!
Så det var nätt och jämnt man orkade med storebror!
Men i alla fall så måndagen den 27:e juni var det ju tänkt att lillebror skulle komma ut och göra oss sällskap i sommarvärmen, på kvällen kom det lite småvärkar, inget som gjorde ont eller något sådant bara spänningar var 15-20 min ungefär, sedan försvann det helt under natten och vi fick sova gott.
Men på morgonen sa jag till sambon att det nog var bäst att han stannade hemma för man visste ju inte om något skulle hända under dagen.
Sagt och gjort, under morgonen fortsatte det med lite spänningar i magen men fortfarande inget som gjorde ont,
så vi lämnade storebror på dagis, och spänningarna fortsatte, sedan hem till ett par vänner och drack kaffe. Då kom det värkar som var korta och lite oregelbundna men nu kändes det i alla fall.
Så vid halv tolv kunde man känna av dem ordentligt och något regelbundna, ibland 4 min ibland 6 -7 minuter emellan dem.
Vid ett tiden körde vi hem så att jag skulle kunna vila lite, eller ja vila och vila, det blev soffan och en vetekudde, och emellanåt upp och gå över till grannen.
Så vid två började grannen och sambon tjata på mig om att jag skulle ringa in men det ville jag inte, för det var ju fortfarande 5-6 min mellan värkarna, så jag trodde ju inte dem skulle ta emot mig.
Men vid halv tre ringde jag ändå och då sa hon att vi var välkomna in, men behövde inte stressa.
Så vi packade ihop oss och körde iväg, hittade ingen parkeringsplats utan vi parkerade en liten bit bort och gick sedan den lilla biten upp till förlossningen, det gjorde sviiiinont!!! Och när vi kom in på förlossningen så helt plötsligt gjorde värkarna jävligt ont! Och så fort vi fick ett rum så kom de med 3 min mellanrum och var jäkligt kraftiga! Vi kom in kvart över tre, halv fyra blev jag undersökt och det visade sig då att jag var öppen 4 cm, så vi fick lov att stanna!
Snällt ju! ;)
Sedan gick det fort, kvart över fyra började jag be om ryggbedövning, men då hade dem fullt upp, fem blev jag undersökt igen då var jag öppen 7 cm, sedan är han född 18.15 så det blev inget annat än lustgas.
Är rätt stolt att jag klarade det utan något annat än lustgas, förra gången hade jag inte ens det.
Så det blev en pojke på 3960 gr och 54 cm!
På onsdagen körde vi hem igen för att jag ville hem till storebror!
Och här är vi nu, försöker jonglera livet med en 2½ åring som är trotsig till tusen och som försöker anpassa sig till att han inte är ensam om mammas och pappas uppmärksamhet och en liten lillebror som enbart skriker när han är hungrig!
Ska bli mycket duktigare på att uppdatera, särskilt sen när Elin åker tillbaka till USA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar