2013-10-08

Att oroa sig....

I torsdags var vi med om en fruktansvärd sak. Iallafall var den fruktansvärd för oss.

Filip den lille skitungen rymde från dagis. Och vi hittade inte han någonstans.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Det tog ungefär en timme innan bi hittade han. Då satt han (och det andra barnet) hemma hos oss, utanför vår lägenhet.

Herre min Gud!

Dom har alltså gått genom hela byn hem till oss, ca 1,5 km.

Oj vad jag grät när vi fick tag på honom, och han grät också.

Sedan dess så hotar han med att rymma för att få mig dit han vill. Eller när han blir arg.

Här kommer lite bilder från helgen.












-mobilblogg

Inga kommentarer: